Jag valde att läsa ”The Impact of Maine’s One-to-One Laptop Program” Utifrån den så har man nästan bara kunnat se positiva effekter. Eleverna blev mer organiserade, effektiva och snabbare. Även på personal sidan såg man förbättringar med datorerna, lärarna blev även de effektivare, fick större bredd på sina lektioner och bättre innehåll.

Men det fanns även negativa effekter som teknik-strul och tidsbrist. Tidsbristen innebar att lärarna klagade på för lite tid för fortbildning och lektioner som strulade på grund av teknik som inte fungerade. Eleverna instämde med lärarna om teknik-strulet.

Utifrån studien så lärde sig eleverna bättre med en egen dator och att lärarna var förbereda på att arbeta med datorerna på lektionerna. En intressant sak var att man såg en tydlig skillnad i kunskap på de elever som tog hem datorn under kvällar och helger, de lärde sig fortare att handskas och använda datorn effektivare, och hade en högre kunskapsnivå än de som lämnade sina datorer på skolan under kvällar och helger.

Om man ser till hela studien ”The Impact of Maine’s One-to-One Laptop Program” så är USA väldigt långt före många andra lände (inklusive Sverige) när det gäller ”en till en” projekt. Studien genomfördes 2002-2004 och projektet ”en till en” pågår fortfarande i delstaten Main.

De forskar rapporter jag läst utifrån studien påtalar i majoritet positiva utfall, men med den stora tyngdpunkten med förberedande teknisk expertis och tidsaspekten, ”en till en” projekt tar väldigt stor tid i anspråk innan det fungerar så gott som klanderfritt.

Tomas